Barbershop

Att framföra en sång i barbershopstil innebär att man sjunger fyrstämmigt utan ackompanjemang. Man sjunger med stor inlevelse och djupt engagemang, samt förstärker sången med koreografi och vackra scenkläder. 

Barbershop har fått sitt namn genom att sångstilen först uppstod i rakstugorna i USA i slutet av 1800-talet.

Dessa fungerade som samlingsplatser och i väntan på rakning sjöng männen den tidens populära sånger i improviserade stämmor. Numera har reglerna för ett barbershop-arrangemang formaliserats och man väljer vissa ackord, som framkallar övertoner.

Sångformen skiljer sig från annan kör- och kvartettsång genom att melodistämman inte ligger överst i ackordet. Den sjungs av leadstämman och kring den slingrar sig baritonstämman, ömsom över och ömsom under melodin.

Längst ner ligger basstämman, som bildar den mörka och fylliga grunden för de övriga stämmorna. På toppen svävar tenorstämman mjukt och lätt som en förstärkning av de övertoner som kan bildas om alla stämmorna sjunger rent, exakt samtidigt och med likaljudande vokaler.

Ljudet uppfattas då som mycket fylligt och homogent. Väl sjungen barbershop framkallar alltså övertoner, som man kan höra men som ingen sjunger!